carolinesundell

jag som alla här kanske redan vet så heter jag caroline maria sundell och är uppväxt i märsta.
mitt liv startade den 6 juni 1995 i upplands-väsby.
när jag var liten hade jag 2 riktigt stora rädslor, och det var spindlar och för tandläkaren.
jag har alltid varit rädd för tandläkaren och allt med sprutor o göra. haha bra att veta.

när jag växte upp hade jag en väldigt nära vän som heter lisa-marie vi umgicks nästan jämt trotts att det kunde vara som världskrig mellan oss ibland. men oftast var det bra.
men jag hade även några till bra vänner som jag fortfarande har kontakten med pgv sportscamp.
jag fick aldrig gå på dagis mina 4-5 år för jag fick en lillebror så slapp det, men jag fick iallafall gå där drygt 1 år.
när jag fyllde 6 år började jag i miniettan på orionskolan i märsta.

lisa-marie julia & jag

men där fick jag bara gå fram till jul för sen så flyttade vi till alunda där vi än idag bor.
när jag kom hit var jag riktigt utstött och mådde inte alls nå bra, grät nästan varje dag i skolan för jag var så orolig och över hur min bror hade det. som också gick på skolan.

men tiden gick och sen började jag umgås med hanna som är en utav mina närmaste vänner idag.
när vi började i 6:an splittrades klassen men vi fick fortsätta gå med varandra.
och det var då jag började få "riktiga"vänner.

under hela mitt liv har jag alltid älskat småbarn som jag fortfarande gör.
jag kunde sitta flera timmar barnvakt och bara umgås med dom små liven.

när jag var 10 år började jag spela fotboll som jag fortfarnade gör och sen vintern efter det började jag spela innebandy, som jag också gör idag.

under mina år har jag även besökt en del länder med min underbara familj, men jag tycker fortfarnde att det är jätteläskigt! :P
för vad finns det nog inget svar på utan jag är nog mest rädd att bli lämnad.

min familj på rad, mamma, niclas, pappa & marcus

sen har jag även varit på sportläger på sportscamp där jag fick tillbaka kontakten med mina gamla dagis/skol kompisar från märsta som var guld värt, och lägrena var helt fantastiska.

idag går jag i 9:an och mår jätte bra över hur jag har det, och oftast är jag en glad tjej.
men i somras flyttade även min bror som har varit ett jobbigt steg i mitt liv, för han är en utav de bästa människorna i mitt liv och skulle aldrig någonsin kunna klara mig utan honom, men som tur är så har jag min lillebror kvar här iallafall. och jag träffar marcus ofta ändå.

skolgången för mig går ändå hyffsat bra, jag är inte en sån person som kan sitta still i flera timmar och bara plugga men mina betyg kommer iallafall bli godkända. när jag blir stor syftar jag nog mot att bli barnmorska.
och vara en sån glad människa som möjligt och leva lyckligt! :)

och jag måste bara berätta att jag har helt fantastiska kompisar & släktingar som alltid ställer upp.
jag älskar er!

haha vet inte vad jag ska skriva, känner mig som en gammal tant som sitter och skriver en bok om sitt liv typ. närå men undrar ni något så är det bara att fråga ;).

en liten caroline blir till en stor caroline! :)
nu måste jag sova.
puss o kram.
/ caroline