min juliaandersson.
precis som sårskorpan, den losnar och förvinner.
jag kom och tänkte på hur jäkla snabbt tiden går, och hur saker förändras.
vissa perioder är man jämt med en och andra perioder är man med nån helt annan.
och det kan ju på några sätt ibland kännas bra eller dåligt.
men den person som jag menar nu, är inte den jag vill skorpan ska losna från.
vi sa att vi alltid skulle hålla ihop, det var ett löfte från 2008 eller nått.
och nu har det mer eller mindre runnit ut i sanden.
kanske är det bra att vi inte alltid umgås för vi kan ju få våra perioder då vi bara vill hata varandra.
men helt seriöst vi lever bara en gång, en enda gång.
och den tiden vill jag dela med dig.
om några år kanske jag inte lever längre för det vet man inte i förväg.
och så som det är nu så har vi brutit vårat löfte.
jag saknar dig varje dag och vill få tillbaka den tiden då vi alltid kunde skratta, om allt & inget.
men nu lever du ditt, du har dina kompisar. och jag lever mitt med mina kompisar.
och jag vill inte ha det såhär, klart vi ska ha våra kompisar kvar men jag vill och behöver dig också!
på min vägg sitter alla våra minnen, men främst i våra hjärtan!
nu blev det ett galet långt inlägg.
men allt jag ville säga är att jag saknar dig & jag älskar dig lika mycket nu som då!
glöm aldrig att vi lever bara en gång.
och våra minnen lever alltid kvar!
jag vill att du alltid ska veta att jag älskar dig & jag väntar på dig.
jag vill kunna vara den människa som du kan vända dig till, som nummer ett.
som alltid finns där.
våra minnen är ju för goa.
kommer du ihåg?
kommer du ihåg den här dagen, då du mest av allt skulle vilja strypa mig. 
du är oslagbar!
min pajjas, min clown, min klang, min piff, mitt knäckebröd.
- jag älskar dig.
/ caroline
